I en artikel i Computer Sweden skriver man om den fantastiska ökningen av 1:1 satsningar i svenska skolor. 9 av 10 skolor har eller har planer om att börja med 1:1, vilket kanske är en förskönande mattematik, men många är det. Peter Karlberg, undervisningsråd på Skolverket, uttalar sig om det intressanta att det sker trots att det inte finns någon nationell vision eller policy.

Vad som inte blir sagt är det inte heller finns någon nationell strategi. Inte heller finns det någon som har förståelse för eller driver dessa viktiga frågor. Utbildningsministern är väl måttligt intresserad, trots att detta kommer skapa fundamentala förändringar för den svenska skolan. Kommunaliseringen av skolan har lämnat varje kommun att uppfinna hjulet på nytt.

Utan nationell styrning och utlämnade till sin egen kompetens härmar kommunerna varandra utan att förstå de underliggande konsekvenserna. Den konkreta sanningen är att elevunderlaget minskar och man måste “muta” eleverna med egen dator för att få behålla skolpengarna. Vad man inte tänker på är att när man försett sina elever med datorer, är den konkurrerande skolan ett musklick bort….

Hittills gjorda utvärderingar pekar bla på brister på förankring hos lärarna (ett klassikt misstag i all IT-utveckling). Många lärare är rädda och anser att det är tjänstemän i kommunen och skolledning som hittat på satsningen. Trots att skolledningen ofta menar att lärarna fått utbildning, anser de inte det själva. IT-historien är full av projekt som misslyckats pga att användarna inte engagerats.

Utmaningen för kommunerna ligger i att kunna motivera och kanske själva se nyttan av vad datorerna skall och kan användas till. Rätt tänkt och det finns enorma utvecklingsmöjligheter. Nya arbetsformer, metoder och kanske inte minst stor potential till ökad effektivitet och kvalitet.

Skolan måste bli mer professionell. Det gäller framför allt de som bestämmer över skolan, dvs våra politiker. Skolan är idag en slags monopolverksamhet, händelsestyrd med direktiv uppifrån om vad man skall göra. Oftast färgade av politiker som inte haft ett vanligt jobb och inte kan relatera till hur en verksamhet skall bedrivas. De baserar sig på ett tyckande med den egna erfarenheten från skolan som bas. Kanske är det också anledningen till att man inte anlitar konsulter och proffs. Ingen politiker vill ha sina förslag granskade av experter. Förra året hade 24% av eleverna som gick ut grundskolan ej nått målen i alla ämnen. Vilken företagsledare skulle acceptera att man levererade en fjärdedel defekta produkter till marknaden?

“I Hatten”

Se bara IT-minister Anna-Karin Hatt, som jobbar på sin IT-agenda. Hon kallar in till en hearing med diverse särintressen och ber sedan vem som helst att komma med förslag och synpunkter. Något mer naivt får man ju leta efter. Inte fattar hon att det behövs en nationell IT-strategi. IT-utvecklingen i skolan kan aldrig bli effektiv utan tex kvalitativa digitala läromedel. En som fattar är Maria Stockhaus, som skriver om detta i en debattartikel i Computer Sweden

Så länge läromedelsproducenterna inte kan få ett klart besked om en standard som de skall följa uppstår inga volymmarknader och priset kan aldrig bli vad skolorna efterfrågar. Istället uppstår en avvaktande hållning och inget händer. De som kör sitt eget race riskerar att köra i diket. För svenska skolors del kan det bara innebära att vi får förhålla oss till läromedel producerade i utlandet, i bästa fall översatta till svenska.

LÖSNINGEN PÅ SKOLANS KLAGAN

Har du hört skolfolk klaga över

• Vi har inga resurser
• Vi har inga pengar
• Vi har för få lärare
• Vi har inte tid

Tänk om man i skolan fokuserade på sina problem och funderade på om IT skulle vi kunna lösa dessa problem istället för att se vad man kan vi hitta på för kul med de här datorerna. Gör man en riktig analys av problemen och sätter IT i system och struktur på rätt sätt uppstår rationaliseringsvinster.

RÄKNA BAKLÄNGES

Vänder man på steken och sätter upp kvalitativa och kvantitativa mål, kan man börja räkna baklänges. Dvs hur ska vi göra för att utbilda x antal elever med y kvalitet? Vad har vi för resurser? Då ser man kanske att lokaler kan utnyttjas effektivare eller kanske inte alls behövs eller ska se annorlunda ut om nu (vissa) elever kan “jobba hemifrån”. Kanske måste de inte alltid vara i skolan eller i en viss lokal på en viss tid. Kan dom det behövs kanske inte alla lärare eller kanske en lärare kan ha fler elever.

LÄRARNA BEHÖVER INTE PIM

Framtidens lärare är nog mer en coach än en katederundervisare. Kanske måste inte alla lärare gå PIM-kurs och lära sig IT. Kanske är det bättre att de är duktiga på sitt ämne och vet viilka (digitala) läromedel som passar för självstudier… Kanske behöver inte läraren vara i skolan jämt. Kan de kanske jobba hemifrån? Nä visst, det kanske inte passar alla. Nej, men vem har sagt det? Kanske kan man se att en stor del av eleverna kan jobba själva, så kan lärarresurserna används till att ge stöd till de som verkligen behöver det. Hmm vilka ämnen skulle det kunna vara? Vilka klasser skulle det passa? Vilka har förutsättningar, dvs har datorer? Vad finns det läromedel till för självstudier? Hmm varför finns det inte det?

Från skolan hör man ofta klagomål om för lite resurser.  Inga pengar, för få lärare, tiden räcker inte till, gammal utrustning, dåliga lokaler, föråldrade/slitna böcker, obehöriga lärare, dålig luft, omotiverade elever, och sjunkande meritvärden. Samtidigt pågår i fler än 140 kommuner en omfattande (miljard) IT-satsning med att förse varje elev med sin egen dator (En till En). Ingenstans har man som målsättning att lösa några problem. Målsättningar som återkommer är ofta flummiga ”vara en modern skola”, ”använda moderna verktyg”, EU´s nyckelkompetenser, ”förbereda för yrkeslivet”, ”utveckla lärandet”, ”demokratiskäl”.

I alla andra organisationer där man vill utveckla verksamheten tittar man på: Hur kan vi bli snabbare, spara pengar, tjäna mer pengar, locka fler kunder, höja kvalitet på tjänster och produkter, förbättra vår service, öka vår tillgänglighet, få lägre personalkostnader eller utnyttja lokaler effektivare.

Man börjar med en omvärldsanalys där man värderar vad som händer runtomkring. Vad gör konkurrenterna? Var finns (eller kommer) kunderna att finnas och vid vilken tidpunkt.  Hur kommer dom till oss? Vad ska vår roll vara? Hur kommer teknikutvecklingen påverka oss? Vad behöver vi göra för att anpassa oss? Vilken kompetens behöver vi ha?  

Man beslutar sig för att uppnå vissa (mätbara) mål, som t.ex. kan handla om tid, pengar, antal producerade enheter, servicegrad, svarstider och utnyttjade resurser. Därefter fastslår man en strategi, dvs. en väg hur man kommer till sitt mål. Den kan handla om investeringar, utveckling av system, tjänster, utbildning, rekrytering och kompetens.