I en artikel i Computer Sweden skriver man om den fantastiska ökningen av 1:1 satsningar i svenska skolor. 9 av 10 skolor har eller har planer om att börja med 1:1, vilket kanske är en förskönande mattematik, men många är det. Peter Karlberg, undervisningsråd på Skolverket, uttalar sig om det intressanta att det sker trots att det inte finns någon nationell vision eller policy.

Vad som inte blir sagt är det inte heller finns någon nationell strategi. Inte heller finns det någon som har förståelse för eller driver dessa viktiga frågor. Utbildningsministern är väl måttligt intresserad, trots att detta kommer skapa fundamentala förändringar för den svenska skolan. Kommunaliseringen av skolan har lämnat varje kommun att uppfinna hjulet på nytt.

Utan nationell styrning och utlämnade till sin egen kompetens härmar kommunerna varandra utan att förstå de underliggande konsekvenserna. Den konkreta sanningen är att elevunderlaget minskar och man måste “muta” eleverna med egen dator för att få behålla skolpengarna. Vad man inte tänker på är att när man försett sina elever med datorer, är den konkurrerande skolan ett musklick bort….

Hittills gjorda utvärderingar pekar bla på brister på förankring hos lärarna (ett klassikt misstag i all IT-utveckling). Många lärare är rädda och anser att det är tjänstemän i kommunen och skolledning som hittat på satsningen. Trots att skolledningen ofta menar att lärarna fått utbildning, anser de inte det själva. IT-historien är full av projekt som misslyckats pga att användarna inte engagerats.

Utmaningen för kommunerna ligger i att kunna motivera och kanske själva se nyttan av vad datorerna skall och kan användas till. Rätt tänkt och det finns enorma utvecklingsmöjligheter. Nya arbetsformer, metoder och kanske inte minst stor potential till ökad effektivitet och kvalitet.