Att det går trögt för skolorna att komma igång med datorerna i sina entillen-sastningar, visas i ett inslag i rapport på SVT den 5 april. Enligt SVT gör Skolinspektionen en undersökning som visar att skolorna saknar strategier för hur man skall använda datorerna i själva undervisningen. Lite senare samma dag kräver Lärarförbundets ordförande Eva-Lis Sirén att det införs en nationell digital strategi för skolan. Samtidigt säger IT-minister Anna-Karin Hatt att hon inte ser behov av en nationell strategi. Så medans facket och skolmyndigheten flaggar för behov av strategier, säger ansvarig minister att det inte behövs.

HATT INTE I TAKT

Jag tror inte Anna-Karin ser hela bilden. Allt för många har en otidsenlig syn på IT i skolan. Man ser på IT som en ny pryl man ska lära sig att använda. Med hänvisning till EU´s 8 nyckelkompetenser och nya läroplanen lgr11 fokuserar man på att eleverna skall ha IT-kompetens. Det hade kanske varit relevant för 10 år sedan.

När 98 % av alla elever i Sverige redan har tillgång till datorer, Internet och kan mer än sina lärare, är det inte snarare så att det är politiker, skolledning och lärarna som behöver IT-kompetens? Då handlar det inte om att kunna hantera själva utrustningen utan hur man utvecklar skolans arbetssätt och metoder. Den stora frågan är inte att garantera att alla elever får använda moderna lärverktyg utan hur hela skolsystemet skall anpassa sig till en mer (alltid) uppkopplad verksamhet.

Vi står inför ett paradigmskifte där IT kommer förändra hela skolans verksamhet och att alla gamla begrepp måste omprövas. Vad innebär det att ”gå i skolan”? Vad är en lektion? När måste den inträffa? Är läraren bara tillgänglig på lektionen? Ska alla lära sig samtidigt i samma takt? IT i skolan kommer upplösa alla frågor som är relaterade till tid och rum.

IT-ministern kan slå sig för bröstet på sin blogg att Sverige för tredje året i rad rankas som världens mest it-mogna land, men betänk t.ex att Nokia var störst på mobiltelefoner härom året.

Nu har vi öppnat en ny plats på nätet om entillen-satsningar. Där erbjuder vi nu inspiration, rådgivning och utbildning om entillen för lärare, skolledning, skolpolitiker och andra som har behov av stöd för att utveckla skolan med entillen.

Här kan du läsa om vårt synsätt om entillen, som handlar mer om hur man utvecklar skolans verksamhet och frigör resurser och kanske tom tjänar pengar. Allt för många fastnar fort i teknikaliteter om hur de ska få datorerna att fungera eller vilka tjänster på nätet man vill använda. Vår syn är att det är viktigare att titta på hur man bedriver undervisningen med IT, inte hur man använder IT i undervisningen. Det kan låta som ett ordklyveri, men gör stor skillnad.

Här ligger nyckeln till lärarnas status, högre lön och hur man ska få tid till allt det där som tiden inte vill räcka till. Entillen upplöser egentligen alla frågor om rör, när, var och hur man bedriver undervisning. Det innebär ett paradigmskifte, som ställer gamla arbets- och synsätt inför nya utmaningar.

Vad innebär det t.ex att man “går i skolan”? Skolan kanske mer är en verksamhet. Snart jobbar eleverna “hemifrån”. snart finns all utbildning tillgänglig online, dygnet runt, överallt. Det är en långt viktigare strategisk fråga hur skolan skall kunna vara tillgänglig på flera plattformar än vad läraren kan hitta på med datorn i klassrummet. 1:3 är mer än 1:1

I en artikel i Computer Sweden skriver man om den fantastiska ökningen av 1:1 satsningar i svenska skolor. 9 av 10 skolor har eller har planer om att börja med 1:1, vilket kanske är en förskönande mattematik, men många är det. Peter Karlberg, undervisningsråd på Skolverket, uttalar sig om det intressanta att det sker trots att det inte finns någon nationell vision eller policy.

Vad som inte blir sagt är det inte heller finns någon nationell strategi. Inte heller finns det någon som har förståelse för eller driver dessa viktiga frågor. Utbildningsministern är väl måttligt intresserad, trots att detta kommer skapa fundamentala förändringar för den svenska skolan. Kommunaliseringen av skolan har lämnat varje kommun att uppfinna hjulet på nytt.

Utan nationell styrning och utlämnade till sin egen kompetens härmar kommunerna varandra utan att förstå de underliggande konsekvenserna. Den konkreta sanningen är att elevunderlaget minskar och man måste “muta” eleverna med egen dator för att få behålla skolpengarna. Vad man inte tänker på är att när man försett sina elever med datorer, är den konkurrerande skolan ett musklick bort….

Hittills gjorda utvärderingar pekar bla på brister på förankring hos lärarna (ett klassikt misstag i all IT-utveckling). Många lärare är rädda och anser att det är tjänstemän i kommunen och skolledning som hittat på satsningen. Trots att skolledningen ofta menar att lärarna fått utbildning, anser de inte det själva. IT-historien är full av projekt som misslyckats pga att användarna inte engagerats.

Utmaningen för kommunerna ligger i att kunna motivera och kanske själva se nyttan av vad datorerna skall och kan användas till. Rätt tänkt och det finns enorma utvecklingsmöjligheter. Nya arbetsformer, metoder och kanske inte minst stor potential till ökad effektivitet och kvalitet.

Idag var jag hos Polisen för att ansöka om nytt pass. Till min stora förvåning och glädje fanns det ingen instruktion om att fylla ut en massa blanketter. Det räckte med att visa legitimation och skriva min namnteckning så var det klart. Den moderna polismndigheten hade ju alla mina uppgifter i sitt datasystem. Foto och fingeravtryck togs på plats. Iof så skulle det ta 5 dagar att få det tryckt på säkert papper.

Jag börjar fundera över hur långt det kan vara tills jag kan identifiera mig med min mobil och få “passet” elektroniskt överfört till mobilen. När jag tänker efter kommer jag på att det egentligen är ganska sällan nu för tiden jag behöver skriva något (för hand). Det mesta idag sker elektroniskt med datorer och inte minst mobiltelefoner.

UT MED PAPPER OCH PENNA

Idag är det många skolor som prövar att inte tvinga nybörjare i 1-2a klass att lära sig skriva för hand. Istället för att ägna de första skolåren till att skriva fina bokstäver från a-ö börjar de i första klass direkt att använda datorer. De följer den norske forskaren Arne Trageton teorier som bla säger att barn i den åldern har svårt med motoriken och därmed ägnar för mycket tid till att få till snygga bokstäver. Med datorns hjälp får man direkt snygga och läsbara bokstäver. När man väl kan läsa och “skriva” och blivit lite äldre är det betydligt enklare att skriva för hand (om man nu behöver det).

Sjäv minns jag tragglandet i lågstadiet för att få till fina bokstäver. I fjärde klass ansågs vi så mogna att vi fick (köpa tror jag) en reservoarpenna med mitt eget namn tryckt på för att… ehh jag minns inte. Tror vi hade ett ämne i skolan som hette välskrivning. Kan inte minnas att jag någonsin använde pennan i högstadiet eller utanför skolan.

Idag är det allt fler skolor som har eller är på väg att starta sk en-till en projekt. Dvs varje elev får sin egen dator. De skolor som börjar i lågstadiet (vilket det kan finnas goda skäl till) ser en uppenbar vinst direkt. För andra skolor som börjar med 1-1 i mellan- eller högstadiet väntar andra utmaningar. Kanske får många motsvarande en reservoarpenna att skriva med…

Många skolor har eller är på väg att ge sina elever bärbara datorer. Projekt pågår eller är på g i drygt 120 olika kommuner och sprider sig som pesten över landet. Alla har väl inte tänkt igenom vad datorerna skall användas till eller ännu mindre vad de kan användas till. IT-branschen gnuggar händerna och väntar order på flera miljarder. Det här kommer bli lika stort som “hem-pc-reformen” på 90-talet fast nu bland eleverna i skolan.

Det finns mycket som kan sägas om 1-1 satsningarna. Klart är att det är en utmaning för alla inblandade att få ut något vettigt. I Sveriges största IT-tidning Computer Sweden siar chefredaktören om året som kommer och en svår svekdebatt efter sommarlovet om nyttan med alla datorerna.

Nu kommer också de första tecknen. I samma tidning kunde man i fredags läsa om stora problem i många kommuner, där IT-avdelningen med sitt säkerhetstänk inte helt går i takt med skolan och deras behov. Rubriken är “Totalhaveri för skol-pc”

Det här är nog bara början. Många har redan löst det här problemet genom att gå förbi kommunens IT-avdelning. Andra som t.ex Stockholm skolor har tom outsorcat problemen till VOLVO-IT. Dom är nog inte heller helt klara över hur det fungerar i skolan. Elevernas bärbara datorer ägnar stor tid (varje gång de ska användas) till att uppdatera programvara, säkerhetsinställningar och profiler, vilket medfört att det direkt blev trångt på ledningarna. För 80.000 elever i Stockholm blev det inte bättre skriver DN.

Den stora utmaningen kommer att vara att lyckas skapa mervärde, inte merarbete. Då måste skolorna ha en vision om framtidens skola. Bli tydligare på sina målsättningar och lärar sig olika strategier om hur man kommer fram till sina mål. Man måste ändå fråga sig vad som utvecklar lärarna, skolan och själva läroprocessen. Kom ned på jorden från “världens bästa skola”, EU´s nyckelkompetenser och smaka lite på “individuell studietakt”, “jobba hemifrån” och dagsaktuell koll på alla elevers kunskapsnivå.

Länge har lärare och skolledning försökt blunda för problemen på nätet med åsikten att det som händer utanför skolan är föräldrarnas ansvar. I en undersökning som Lärarnas Riksförbund, LR gjorde i höstas visar det att endast 7% av lärarna anser att det är skolan ansvar.

Debattartikel i GP

Fram till en debatt i SVT ”Skolfont” före jul stod LR fast vid den åsikten. Sedan vände man 180 grader och ordföranden i LR gick tillsammans med BEO ut i en gemensam debattartikel i GP med att: Nätmobbningen är skolans ansvar. BEO säger att skolan måste följa lagen. Om nätmobbningen berör elever i skolan är det skolans ansvar. Enligt lagen måste skolan skyndsamt kartlägga, utreda och åtgärda kränkande behandling, även på nätet.

Skall skolan vara en trygg miljö för barnen med mindre konflikter och arbetsro måste skolan vakna upp. Tyvärr står de flesta handfallna och saknar kunskap om hur man ska angripa problemen.

Skolan måste ta sitt ansvar och inse att nätmobbning är deras problem.Börjar man jobba förebyggande med konkreta metoder och strategier kanske vi kan slippa otäcka händelser. För skolan skulle det bli en nyttig träning för en framtid där allt mer av lärandet flyttar ut på nätet. Skolan måste anpassa sig till utvecklingen där elevernas verklighet finns ute på nätet och snart även deras utbildning (läs skola).