TV4 Nyheterna visar i flera inslag hur många det är som utsätts för mobbning, kränkningar och hot på nätet. Ungefär hälften av de tillfrågade tonåringarna uppger att de varit utsatta. 17% har fått svårare problem som sömnstörningar och depressioner.

Men vilket ansvar har vi vuxna? Har politikerna, myndigheter eller medierna något med näthatet att göra? Ser vi inte politikernas ibland tramsiga tjafs på nyheterna om vem som har fel eller inte? Är det inte så att vi vuxna sitter i soffan på fredagkvällarna och tittar på Lets dance, där någon ska röstas ut. På lördagen är det Robinsson och någon röstas ut och är det inte ett j..a kockprogram på söndagen där någon ska röstas ut? Hur kan barnen fått uppfattningen att man kan bilda en “pakt” och att någon av deras kamrater kan “röstas ut”?

.
Ett stort ansvar vilar också på de som jobbar med barn och ungdomar. Det är helt obegripligt att vuxenvärlden distanserar sig från den uppväxande generationen och inte sällan förkastar det som unga är intresserade av. Hur är det ens möjligt att man inte förstår hur och i vilka “kanaler” man måste finnas tillgänglig. Det måste trots allt vara uppenbart för alla vuxna att barn och ungdomar finns på nätet. Där söker de också kunskap och kontakt med de som kan hjälpa/dela deras ev ångest och problem. Finns inte samhällets funktioner (på nätet) där deras “kunder” finns överlämnar vi våra barn och ungdomar till andra “rådgivare” eller att klara sig själv, helt på egen hand. Här finns det fantastiskt stora möjligheter till förbättringar och utveckling för politiker, polis, åklagare, psykvården, drogförebyggarna, socialtjänsten, skolan, mamma och pappa.

I en debattartikel i GP kräver föräldrar förebyggande insatser mot mobbning. Det är föräldrar till 3 barn som 11,12, och 13 år gamla tagit sitt eget liv. De skriver att ca 50 barn i Sverige som årligen tar sitt liv har en bakgrund som mobboffer. Föräldrarna kräver en ny lag, typ Lex Maria.

Återigen är det några som kräver att skolan skall följa lagen. Att skolan själv inte förstår att det i högsta grad ligger i deras eget intresse att skapa en trygg miljö i skolan. Svensk polis säger att det är en ren tidsfråga innan några av de här barnen släpar med sig skjutvapen till skolan. Då är  det så dags att vakna. Vad kommer politiker, rektorer och ansvariga tjänstemän säga till föräldrarna då? Har dom inte läst om Bjästa? Tids nog kommer föräldrarna att rösta med fötterna, dvs ta sin Mats ur skolan till en där barnen kan vara trygga.

Många lärare och rektorer upplever nog att kraven på skolan hela tiden ökar. Hur ska vi kunna hänga med och göra alla nya saker samtidigt? Jag förstår om även de är frustrerade som inte tillförs mer resurser men flera och tunga arbetsuppgifter. Tja, lösningen ligger nog bla i en annan sektor där skolorna nu lägger mycket tid pengar. Datorer. Om alla skolor som nu har sk en-till-en projekt (där man förser eleverna med bärbara datorer) förstår hur IT i kan frigöra resurser, är de kanske på rätt väg.