Skolan måste bli mer professionell. Det gäller framför allt de som bestämmer över skolan, dvs våra politiker. Skolan är idag en slags monopolverksamhet, händelsestyrd med direktiv uppifrån om vad man skall göra. Oftast färgade av politiker som inte haft ett vanligt jobb och inte kan relatera till hur en verksamhet skall bedrivas. De baserar sig på ett tyckande med den egna erfarenheten från skolan som bas. Kanske är det också anledningen till att man inte anlitar konsulter och proffs. Ingen politiker vill ha sina förslag granskade av experter. Förra året hade 24% av eleverna som gick ut grundskolan ej nått målen i alla ämnen. Vilken företagsledare skulle acceptera att man levererade en fjärdedel defekta produkter till marknaden?

“I Hatten”

Se bara IT-minister Anna-Karin Hatt, som jobbar på sin IT-agenda. Hon kallar in till en hearing med diverse särintressen och ber sedan vem som helst att komma med förslag och synpunkter. Något mer naivt får man ju leta efter. Inte fattar hon att det behövs en nationell IT-strategi. IT-utvecklingen i skolan kan aldrig bli effektiv utan tex kvalitativa digitala läromedel. En som fattar är Maria Stockhaus, som skriver om detta i en debattartikel i Computer Sweden

Så länge läromedelsproducenterna inte kan få ett klart besked om en standard som de skall följa uppstår inga volymmarknader och priset kan aldrig bli vad skolorna efterfrågar. Istället uppstår en avvaktande hållning och inget händer. De som kör sitt eget race riskerar att köra i diket. För svenska skolors del kan det bara innebära att vi får förhålla oss till läromedel producerade i utlandet, i bästa fall översatta till svenska.

LÖSNINGEN PÅ SKOLANS KLAGAN

Har du hört skolfolk klaga över

• Vi har inga resurser
• Vi har inga pengar
• Vi har för få lärare
• Vi har inte tid

Tänk om man i skolan fokuserade på sina problem och funderade på om IT skulle vi kunna lösa dessa problem istället för att se vad man kan vi hitta på för kul med de här datorerna. Gör man en riktig analys av problemen och sätter IT i system och struktur på rätt sätt uppstår rationaliseringsvinster.

RÄKNA BAKLÄNGES

Vänder man på steken och sätter upp kvalitativa och kvantitativa mål, kan man börja räkna baklänges. Dvs hur ska vi göra för att utbilda x antal elever med y kvalitet? Vad har vi för resurser? Då ser man kanske att lokaler kan utnyttjas effektivare eller kanske inte alls behövs eller ska se annorlunda ut om nu (vissa) elever kan “jobba hemifrån”. Kanske måste de inte alltid vara i skolan eller i en viss lokal på en viss tid. Kan dom det behövs kanske inte alla lärare eller kanske en lärare kan ha fler elever.

LÄRARNA BEHÖVER INTE PIM

Framtidens lärare är nog mer en coach än en katederundervisare. Kanske måste inte alla lärare gå PIM-kurs och lära sig IT. Kanske är det bättre att de är duktiga på sitt ämne och vet viilka (digitala) läromedel som passar för självstudier… Kanske behöver inte läraren vara i skolan jämt. Kan de kanske jobba hemifrån? Nä visst, det kanske inte passar alla. Nej, men vem har sagt det? Kanske kan man se att en stor del av eleverna kan jobba själva, så kan lärarresurserna används till att ge stöd till de som verkligen behöver det. Hmm vilka ämnen skulle det kunna vara? Vilka klasser skulle det passa? Vilka har förutsättningar, dvs har datorer? Vad finns det läromedel till för självstudier? Hmm varför finns det inte det?

Har man i skolan analyserat vad som händer i omvärlden? Det är nu en extremt snabb utveckling av appar, Smart-phone och paddor.  Antalet nedladdade appar beräknas 2014 vara 70 miljarder. Hur står sig lärarnas wiki´s och bloggar i den konkurrensen? Snart finns all utbildning tillgänglig online, behövs det då några lärare eller skollokaler? Vad ska lärarnas roll vara i framtiden?

All respekt för duktiga lärare, men vem har egentligen sagt att de skall bli bra på IT? Har de varit bra på papper och penna? För att bli körskolelärare måste man inte vara bra på tändningsföljden i fördelardosan. Många uppskrämda lärare utan IT-kunskaper sätter sig nu på (PIM) skolbänken och lär sig vad en 5:e klassare får till själv på en eftermiddag. Är det vad de/vi/elever/föräldrar behöver? Ska framtidens läromedel verkligen utvecklas av lärare vid sitt eget köksbord utifrån en 5:e klassares IT-kunskapsnivå? Detta har 100 000 lärare i Sverige ägnat sig åt de sista åren.

Det vore bättre om lärarna blev kvar vid sin läst, dvs. gör som de alltid har gjort. (Ut-)värderar olika läromedel som de kan använda i sin undervisning. Ställer krav på pedagogik, funktionalitet och kvalitet. Använd de lärplattformar (LMS) som finns. Det vore bättre att använda de minst 40 timmar som går åt till PIM-3 att karlägga befintliga lärresurser som redan finns på nätet och använda dom. Ställ krav på nya interaktiva läromedel som gör ditt och skolans jobb lättare. Se till att de frigör resurser och underlättar lektionsplanering, läxor, uppgifter, fuskkontroll, uppföljning, prov och betygssättning.  Ställ krav på skolledare, politiker och Skolverket på visioner, mål och strategier. Ställ inte upp på gratislösningar. Se till att 1:1 projekten leder till individuell studietakt, öppen skola dygnet runt, minst 400 elever i varje klass och att du själv får kompetensutbildning för nya arbetsuppgifter/ämnen när eleverna allt mer ”jobbar hemifrån”.

Skolverket hävdar ofta att olika utbildningar skall bygga på (evidensbaserad) forskning och beprövad erfarenhet(*. Vad har man för forskningsrön och erfarenhet som styrt utvecklingen av PIM? Fler än 100.000 pedagoger i Sverige har gått igenom PIM-utbildningar, som i de flesta kommuner ligger som grund för skolans 1:1 satsningar.  Ett rekommenderat kompetenskrav är att lärarna skall ha uppnått PIM-nivå3.  Dvs. lärare som lärt sig skicka mail, googla och nu behärskar att göra en liten film med bild och ljud är dom som skall lotsa dina barn in i framtiden. Hur har man tänkt här? Det är väl vad en normalfuntad 5:e klassare klarar av hemma själv en söndagseftermiddag.

Den enda rimliga förklaringen är att Skolverket fått ett uppdrag från Regeringen, men inga resurser. Det är helt enkelt en snållösning. Utbildningen är gratis, programmen man lär sig är gratis, men tyvärr inget som man använder i näringslivet. Man får lära sig att skriva bloggar, göra wiki´s sätta ihop bilder och ljud och hur man klistrar in Clipart-bilder i en PowerPoint-presentation. Man nämner inte att det vore bättre att använda Lärplattformar (LMS) för kommunikation och administration av lärandet. Ingen berättar om att lärarnas hopsnickrade egna gratisläromedel inte har någon chans att överleva. Mönstret är detsamma som ITiS-satsningen för drygt 10-år sedan, då 1,6 miljarder slängdes planlöst i sjön. Man kan även se att många 1:1 projekt leds, stöds och utvärderas av fd ITiS-handledare….. Ringer det inte några varningsklockor här?

*)Den nya skollagen poängterar att utbildningen ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet (1 kap. 1 §).

Från skolan hör man ofta klagomål om för lite resurser.  Inga pengar, för få lärare, tiden räcker inte till, gammal utrustning, dåliga lokaler, föråldrade/slitna böcker, obehöriga lärare, dålig luft, omotiverade elever, och sjunkande meritvärden. Samtidigt pågår i fler än 140 kommuner en omfattande (miljard) IT-satsning med att förse varje elev med sin egen dator (En till En). Ingenstans har man som målsättning att lösa några problem. Målsättningar som återkommer är ofta flummiga ”vara en modern skola”, ”använda moderna verktyg”, EU´s nyckelkompetenser, ”förbereda för yrkeslivet”, ”utveckla lärandet”, ”demokratiskäl”.

I alla andra organisationer där man vill utveckla verksamheten tittar man på: Hur kan vi bli snabbare, spara pengar, tjäna mer pengar, locka fler kunder, höja kvalitet på tjänster och produkter, förbättra vår service, öka vår tillgänglighet, få lägre personalkostnader eller utnyttja lokaler effektivare.

Man börjar med en omvärldsanalys där man värderar vad som händer runtomkring. Vad gör konkurrenterna? Var finns (eller kommer) kunderna att finnas och vid vilken tidpunkt.  Hur kommer dom till oss? Vad ska vår roll vara? Hur kommer teknikutvecklingen påverka oss? Vad behöver vi göra för att anpassa oss? Vilken kompetens behöver vi ha?  

Man beslutar sig för att uppnå vissa (mätbara) mål, som t.ex. kan handla om tid, pengar, antal producerade enheter, servicegrad, svarstider och utnyttjade resurser. Därefter fastslår man en strategi, dvs. en väg hur man kommer till sitt mål. Den kan handla om investeringar, utveckling av system, tjänster, utbildning, rekrytering och kompetens.