Att det går trögt för skolorna att komma igång med datorerna i sina entillen-sastningar, visas i ett inslag i rapport på SVT den 5 april. Enligt SVT gör Skolinspektionen en undersökning som visar att skolorna saknar strategier för hur man skall använda datorerna i själva undervisningen. Lite senare samma dag kräver Lärarförbundets ordförande Eva-Lis Sirén att det införs en nationell digital strategi för skolan. Samtidigt säger IT-minister Anna-Karin Hatt att hon inte ser behov av en nationell strategi. Så medans facket och skolmyndigheten flaggar för behov av strategier, säger ansvarig minister att det inte behövs.

HATT INTE I TAKT

Jag tror inte Anna-Karin ser hela bilden. Allt för många har en otidsenlig syn på IT i skolan. Man ser på IT som en ny pryl man ska lära sig att använda. Med hänvisning till EU´s 8 nyckelkompetenser och nya läroplanen lgr11 fokuserar man på att eleverna skall ha IT-kompetens. Det hade kanske varit relevant för 10 år sedan.

När 98 % av alla elever i Sverige redan har tillgång till datorer, Internet och kan mer än sina lärare, är det inte snarare så att det är politiker, skolledning och lärarna som behöver IT-kompetens? Då handlar det inte om att kunna hantera själva utrustningen utan hur man utvecklar skolans arbetssätt och metoder. Den stora frågan är inte att garantera att alla elever får använda moderna lärverktyg utan hur hela skolsystemet skall anpassa sig till en mer (alltid) uppkopplad verksamhet.

Vi står inför ett paradigmskifte där IT kommer förändra hela skolans verksamhet och att alla gamla begrepp måste omprövas. Vad innebär det att ”gå i skolan”? Vad är en lektion? När måste den inträffa? Är läraren bara tillgänglig på lektionen? Ska alla lära sig samtidigt i samma takt? IT i skolan kommer upplösa alla frågor som är relaterade till tid och rum.

IT-ministern kan slå sig för bröstet på sin blogg att Sverige för tredje året i rad rankas som världens mest it-mogna land, men betänk t.ex att Nokia var störst på mobiltelefoner härom året.

Skolan måste bli mer professionell. Det gäller framför allt de som bestämmer över skolan, dvs våra politiker. Skolan är idag en slags monopolverksamhet, händelsestyrd med direktiv uppifrån om vad man skall göra. Oftast färgade av politiker som inte haft ett vanligt jobb och inte kan relatera till hur en verksamhet skall bedrivas. De baserar sig på ett tyckande med den egna erfarenheten från skolan som bas. Kanske är det också anledningen till att man inte anlitar konsulter och proffs. Ingen politiker vill ha sina förslag granskade av experter. Förra året hade 24% av eleverna som gick ut grundskolan ej nått målen i alla ämnen. Vilken företagsledare skulle acceptera att man levererade en fjärdedel defekta produkter till marknaden?

“I Hatten”

Se bara IT-minister Anna-Karin Hatt, som jobbar på sin IT-agenda. Hon kallar in till en hearing med diverse särintressen och ber sedan vem som helst att komma med förslag och synpunkter. Något mer naivt får man ju leta efter. Inte fattar hon att det behövs en nationell IT-strategi. IT-utvecklingen i skolan kan aldrig bli effektiv utan tex kvalitativa digitala läromedel. En som fattar är Maria Stockhaus, som skriver om detta i en debattartikel i Computer Sweden

Så länge läromedelsproducenterna inte kan få ett klart besked om en standard som de skall följa uppstår inga volymmarknader och priset kan aldrig bli vad skolorna efterfrågar. Istället uppstår en avvaktande hållning och inget händer. De som kör sitt eget race riskerar att köra i diket. För svenska skolors del kan det bara innebära att vi får förhålla oss till läromedel producerade i utlandet, i bästa fall översatta till svenska.

LÖSNINGEN PÅ SKOLANS KLAGAN

Har du hört skolfolk klaga över

• Vi har inga resurser
• Vi har inga pengar
• Vi har för få lärare
• Vi har inte tid

Tänk om man i skolan fokuserade på sina problem och funderade på om IT skulle vi kunna lösa dessa problem istället för att se vad man kan vi hitta på för kul med de här datorerna. Gör man en riktig analys av problemen och sätter IT i system och struktur på rätt sätt uppstår rationaliseringsvinster.

RÄKNA BAKLÄNGES

Vänder man på steken och sätter upp kvalitativa och kvantitativa mål, kan man börja räkna baklänges. Dvs hur ska vi göra för att utbilda x antal elever med y kvalitet? Vad har vi för resurser? Då ser man kanske att lokaler kan utnyttjas effektivare eller kanske inte alls behövs eller ska se annorlunda ut om nu (vissa) elever kan “jobba hemifrån”. Kanske måste de inte alltid vara i skolan eller i en viss lokal på en viss tid. Kan dom det behövs kanske inte alla lärare eller kanske en lärare kan ha fler elever.

LÄRARNA BEHÖVER INTE PIM

Framtidens lärare är nog mer en coach än en katederundervisare. Kanske måste inte alla lärare gå PIM-kurs och lära sig IT. Kanske är det bättre att de är duktiga på sitt ämne och vet viilka (digitala) läromedel som passar för självstudier… Kanske behöver inte läraren vara i skolan jämt. Kan de kanske jobba hemifrån? Nä visst, det kanske inte passar alla. Nej, men vem har sagt det? Kanske kan man se att en stor del av eleverna kan jobba själva, så kan lärarresurserna används till att ge stöd till de som verkligen behöver det. Hmm vilka ämnen skulle det kunna vara? Vilka klasser skulle det passa? Vilka har förutsättningar, dvs har datorer? Vad finns det läromedel till för självstudier? Hmm varför finns det inte det?

Har man i skolan analyserat vad som händer i omvärlden? Det är nu en extremt snabb utveckling av appar, Smart-phone och paddor.  Antalet nedladdade appar beräknas 2014 vara 70 miljarder. Hur står sig lärarnas wiki´s och bloggar i den konkurrensen? Snart finns all utbildning tillgänglig online, behövs det då några lärare eller skollokaler? Vad ska lärarnas roll vara i framtiden?

All respekt för duktiga lärare, men vem har egentligen sagt att de skall bli bra på IT? Har de varit bra på papper och penna? För att bli körskolelärare måste man inte vara bra på tändningsföljden i fördelardosan. Många uppskrämda lärare utan IT-kunskaper sätter sig nu på (PIM) skolbänken och lär sig vad en 5:e klassare får till själv på en eftermiddag. Är det vad de/vi/elever/föräldrar behöver? Ska framtidens läromedel verkligen utvecklas av lärare vid sitt eget köksbord utifrån en 5:e klassares IT-kunskapsnivå? Detta har 100 000 lärare i Sverige ägnat sig åt de sista åren.

Det vore bättre om lärarna blev kvar vid sin läst, dvs. gör som de alltid har gjort. (Ut-)värderar olika läromedel som de kan använda i sin undervisning. Ställer krav på pedagogik, funktionalitet och kvalitet. Använd de lärplattformar (LMS) som finns. Det vore bättre att använda de minst 40 timmar som går åt till PIM-3 att karlägga befintliga lärresurser som redan finns på nätet och använda dom. Ställ krav på nya interaktiva läromedel som gör ditt och skolans jobb lättare. Se till att de frigör resurser och underlättar lektionsplanering, läxor, uppgifter, fuskkontroll, uppföljning, prov och betygssättning.  Ställ krav på skolledare, politiker och Skolverket på visioner, mål och strategier. Ställ inte upp på gratislösningar. Se till att 1:1 projekten leder till individuell studietakt, öppen skola dygnet runt, minst 400 elever i varje klass och att du själv får kompetensutbildning för nya arbetsuppgifter/ämnen när eleverna allt mer ”jobbar hemifrån”.

Vem garanterar kvaliteten på lärarnas egenproducerade läromedel?  Kan Alva i 5C göra läxan tillsammans med sin bästis Mia i 5B, vars lärare har ett annat (eget) läromedel? Vad händer om Alva får ny lärare eller byter klass eller skola? Finns det någon kontinuitet, dvs. hänger det samman med något man lärt sig tidigare eller i ett annat ämne? Följer Alva´s resultat med till den nya läraren/skolan/kommunen? Har rektorn sett till att lärarna uppdaterar och håller sitt läromedel aktuellt? Har läraren garanterat vidareutveckling? Erbjuder skolan någon support om något program spårar ur? Kan eleverna maila, chatta eller ringa till någon? Vem? Kan Mia fråga en annan (ny) lärare hur man löser uppgiften?

Hur är det med funktionaliteten i lärarens eget läromedel? Går det att zooma för den som ser dåligt? Kan man höra uppgiften om man har läsproblem? Är det möjligt att få tillgång till uppgiften/läxa i sin SMART-phone eller Ipad? Finns det en automatisk koppling till elevernas IUP? Finns det en säker identifikation, kan man logga in med (ett) samma lösenord? Finns det en koppling till sk SingleSignon lösningar? Är läromedlet kopplat till diagnostiska prov? Kan man fortsätta i sin egen takt? Om Alva måste gå och äta middag mitt i läxan, kan hon fortsätta där man var innan?

Innehåller läromedlet felhantering? Får man alternativa lösningar om man fastnar? Är läromedlet självrättande? Finns det statistik på hur man framåtskrider? Vart man fastnar? Finns det illustrationer som förenklar förståelsen? Kan rektorn följa upp enkelt vilka läromedel som fungerar bra? Vilka som används mest? Vad eleverna tycker om det eller läraren? Finns det något system som gör det möjligt för skolledningen att överblicka utbudet av läromedel? Hur aktuellt det är? Om någon (vem?) underhåller och uppdaterar? Anpassar lärarna till nya programversioner och nya plattformar?

Allvarligt talat kan lärarnas egenproducerade läromedel konkurrera med design, layout, funktionalitet, dramaturgi, berättarkvaliteter, effekter och spelkänslan med Wow, CS eller andra multinationella medieföretags interaktiva läromedel?