TV4 Nyheterna visar i flera inslag hur många det är som utsätts för mobbning, kränkningar och hot på nätet. Ungefär hälften av de tillfrågade tonåringarna uppger att de varit utsatta. 17% har fått svårare problem som sömnstörningar och depressioner.

Men vilket ansvar har vi vuxna? Har politikerna, myndigheter eller medierna något med näthatet att göra? Ser vi inte politikernas ibland tramsiga tjafs på nyheterna om vem som har fel eller inte? Är det inte så att vi vuxna sitter i soffan på fredagkvällarna och tittar på Lets dance, där någon ska röstas ut. På lördagen är det Robinsson och någon röstas ut och är det inte ett j..a kockprogram på söndagen där någon ska röstas ut? Hur kan barnen fått uppfattningen att man kan bilda en “pakt” och att någon av deras kamrater kan “röstas ut”?

.
Ett stort ansvar vilar också på de som jobbar med barn och ungdomar. Det är helt obegripligt att vuxenvärlden distanserar sig från den uppväxande generationen och inte sällan förkastar det som unga är intresserade av. Hur är det ens möjligt att man inte förstår hur och i vilka “kanaler” man måste finnas tillgänglig. Det måste trots allt vara uppenbart för alla vuxna att barn och ungdomar finns på nätet. Där söker de också kunskap och kontakt med de som kan hjälpa/dela deras ev ångest och problem. Finns inte samhällets funktioner (på nätet) där deras “kunder” finns överlämnar vi våra barn och ungdomar till andra “rådgivare” eller att klara sig själv, helt på egen hand. Här finns det fantastiskt stora möjligheter till förbättringar och utveckling för politiker, polis, åklagare, psykvården, drogförebyggarna, socialtjänsten, skolan, mamma och pappa.

Att det går trögt för skolorna att komma igång med datorerna i sina entillen-sastningar, visas i ett inslag i rapport på SVT den 5 april. Enligt SVT gör Skolinspektionen en undersökning som visar att skolorna saknar strategier för hur man skall använda datorerna i själva undervisningen. Lite senare samma dag kräver Lärarförbundets ordförande Eva-Lis Sirén att det införs en nationell digital strategi för skolan. Samtidigt säger IT-minister Anna-Karin Hatt att hon inte ser behov av en nationell strategi. Så medans facket och skolmyndigheten flaggar för behov av strategier, säger ansvarig minister att det inte behövs.

HATT INTE I TAKT

Jag tror inte Anna-Karin ser hela bilden. Allt för många har en otidsenlig syn på IT i skolan. Man ser på IT som en ny pryl man ska lära sig att använda. Med hänvisning till EU´s 8 nyckelkompetenser och nya läroplanen lgr11 fokuserar man på att eleverna skall ha IT-kompetens. Det hade kanske varit relevant för 10 år sedan.

När 98 % av alla elever i Sverige redan har tillgång till datorer, Internet och kan mer än sina lärare, är det inte snarare så att det är politiker, skolledning och lärarna som behöver IT-kompetens? Då handlar det inte om att kunna hantera själva utrustningen utan hur man utvecklar skolans arbetssätt och metoder. Den stora frågan är inte att garantera att alla elever får använda moderna lärverktyg utan hur hela skolsystemet skall anpassa sig till en mer (alltid) uppkopplad verksamhet.

Vi står inför ett paradigmskifte där IT kommer förändra hela skolans verksamhet och att alla gamla begrepp måste omprövas. Vad innebär det att ”gå i skolan”? Vad är en lektion? När måste den inträffa? Är läraren bara tillgänglig på lektionen? Ska alla lära sig samtidigt i samma takt? IT i skolan kommer upplösa alla frågor som är relaterade till tid och rum.

IT-ministern kan slå sig för bröstet på sin blogg att Sverige för tredje året i rad rankas som världens mest it-mogna land, men betänk t.ex att Nokia var störst på mobiltelefoner härom året.

Från skolan hör man ofta klagomål om för lite resurser.  Inga pengar, för få lärare, tiden räcker inte till, gammal utrustning, dåliga lokaler, föråldrade/slitna böcker, obehöriga lärare, dålig luft, omotiverade elever, och sjunkande meritvärden. Samtidigt pågår i fler än 140 kommuner en omfattande (miljard) IT-satsning med att förse varje elev med sin egen dator (En till En). Ingenstans har man som målsättning att lösa några problem. Målsättningar som återkommer är ofta flummiga ”vara en modern skola”, ”använda moderna verktyg”, EU´s nyckelkompetenser, ”förbereda för yrkeslivet”, ”utveckla lärandet”, ”demokratiskäl”.

I alla andra organisationer där man vill utveckla verksamheten tittar man på: Hur kan vi bli snabbare, spara pengar, tjäna mer pengar, locka fler kunder, höja kvalitet på tjänster och produkter, förbättra vår service, öka vår tillgänglighet, få lägre personalkostnader eller utnyttja lokaler effektivare.

Man börjar med en omvärldsanalys där man värderar vad som händer runtomkring. Vad gör konkurrenterna? Var finns (eller kommer) kunderna att finnas och vid vilken tidpunkt.  Hur kommer dom till oss? Vad ska vår roll vara? Hur kommer teknikutvecklingen påverka oss? Vad behöver vi göra för att anpassa oss? Vilken kompetens behöver vi ha?  

Man beslutar sig för att uppnå vissa (mätbara) mål, som t.ex. kan handla om tid, pengar, antal producerade enheter, servicegrad, svarstider och utnyttjade resurser. Därefter fastslår man en strategi, dvs. en väg hur man kommer till sitt mål. Den kan handla om investeringar, utveckling av system, tjänster, utbildning, rekrytering och kompetens.

Många skolor har eller är på väg att ge sina elever bärbara datorer. Projekt pågår eller är på g i drygt 120 olika kommuner och sprider sig som pesten över landet. Alla har väl inte tänkt igenom vad datorerna skall användas till eller ännu mindre vad de kan användas till. IT-branschen gnuggar händerna och väntar order på flera miljarder. Det här kommer bli lika stort som “hem-pc-reformen” på 90-talet fast nu bland eleverna i skolan.

Det finns mycket som kan sägas om 1-1 satsningarna. Klart är att det är en utmaning för alla inblandade att få ut något vettigt. I Sveriges största IT-tidning Computer Sweden siar chefredaktören om året som kommer och en svår svekdebatt efter sommarlovet om nyttan med alla datorerna.

Nu kommer också de första tecknen. I samma tidning kunde man i fredags läsa om stora problem i många kommuner, där IT-avdelningen med sitt säkerhetstänk inte helt går i takt med skolan och deras behov. Rubriken är “Totalhaveri för skol-pc”

Det här är nog bara början. Många har redan löst det här problemet genom att gå förbi kommunens IT-avdelning. Andra som t.ex Stockholm skolor har tom outsorcat problemen till VOLVO-IT. Dom är nog inte heller helt klara över hur det fungerar i skolan. Elevernas bärbara datorer ägnar stor tid (varje gång de ska användas) till att uppdatera programvara, säkerhetsinställningar och profiler, vilket medfört att det direkt blev trångt på ledningarna. För 80.000 elever i Stockholm blev det inte bättre skriver DN.

Den stora utmaningen kommer att vara att lyckas skapa mervärde, inte merarbete. Då måste skolorna ha en vision om framtidens skola. Bli tydligare på sina målsättningar och lärar sig olika strategier om hur man kommer fram till sina mål. Man måste ändå fråga sig vad som utvecklar lärarna, skolan och själva läroprocessen. Kom ned på jorden från “världens bästa skola”, EU´s nyckelkompetenser och smaka lite på “individuell studietakt”, “jobba hemifrån” och dagsaktuell koll på alla elevers kunskapsnivå.