Att det går trögt för skolorna att komma igång med datorerna i sina entillen-sastningar, visas i ett inslag i rapport på SVT den 5 april. Enligt SVT gör Skolinspektionen en undersökning som visar att skolorna saknar strategier för hur man skall använda datorerna i själva undervisningen. Lite senare samma dag kräver Lärarförbundets ordförande Eva-Lis Sirén att det införs en nationell digital strategi för skolan. Samtidigt säger IT-minister Anna-Karin Hatt att hon inte ser behov av en nationell strategi. Så medans facket och skolmyndigheten flaggar för behov av strategier, säger ansvarig minister att det inte behövs.

HATT INTE I TAKT

Jag tror inte Anna-Karin ser hela bilden. Allt för många har en otidsenlig syn på IT i skolan. Man ser på IT som en ny pryl man ska lära sig att använda. Med hänvisning till EU´s 8 nyckelkompetenser och nya läroplanen lgr11 fokuserar man på att eleverna skall ha IT-kompetens. Det hade kanske varit relevant för 10 år sedan.

När 98 % av alla elever i Sverige redan har tillgång till datorer, Internet och kan mer än sina lärare, är det inte snarare så att det är politiker, skolledning och lärarna som behöver IT-kompetens? Då handlar det inte om att kunna hantera själva utrustningen utan hur man utvecklar skolans arbetssätt och metoder. Den stora frågan är inte att garantera att alla elever får använda moderna lärverktyg utan hur hela skolsystemet skall anpassa sig till en mer (alltid) uppkopplad verksamhet.

Vi står inför ett paradigmskifte där IT kommer förändra hela skolans verksamhet och att alla gamla begrepp måste omprövas. Vad innebär det att ”gå i skolan”? Vad är en lektion? När måste den inträffa? Är läraren bara tillgänglig på lektionen? Ska alla lära sig samtidigt i samma takt? IT i skolan kommer upplösa alla frågor som är relaterade till tid och rum.

IT-ministern kan slå sig för bröstet på sin blogg att Sverige för tredje året i rad rankas som världens mest it-mogna land, men betänk t.ex att Nokia var störst på mobiltelefoner härom året.

I en artikel i Computer Sweden skriver man om den fantastiska ökningen av 1:1 satsningar i svenska skolor. 9 av 10 skolor har eller har planer om att börja med 1:1, vilket kanske är en förskönande mattematik, men många är det. Peter Karlberg, undervisningsråd på Skolverket, uttalar sig om det intressanta att det sker trots att det inte finns någon nationell vision eller policy.

Vad som inte blir sagt är det inte heller finns någon nationell strategi. Inte heller finns det någon som har förståelse för eller driver dessa viktiga frågor. Utbildningsministern är väl måttligt intresserad, trots att detta kommer skapa fundamentala förändringar för den svenska skolan. Kommunaliseringen av skolan har lämnat varje kommun att uppfinna hjulet på nytt.

Utan nationell styrning och utlämnade till sin egen kompetens härmar kommunerna varandra utan att förstå de underliggande konsekvenserna. Den konkreta sanningen är att elevunderlaget minskar och man måste “muta” eleverna med egen dator för att få behålla skolpengarna. Vad man inte tänker på är att när man försett sina elever med datorer, är den konkurrerande skolan ett musklick bort….

Hittills gjorda utvärderingar pekar bla på brister på förankring hos lärarna (ett klassikt misstag i all IT-utveckling). Många lärare är rädda och anser att det är tjänstemän i kommunen och skolledning som hittat på satsningen. Trots att skolledningen ofta menar att lärarna fått utbildning, anser de inte det själva. IT-historien är full av projekt som misslyckats pga att användarna inte engagerats.

Utmaningen för kommunerna ligger i att kunna motivera och kanske själva se nyttan av vad datorerna skall och kan användas till. Rätt tänkt och det finns enorma utvecklingsmöjligheter. Nya arbetsformer, metoder och kanske inte minst stor potential till ökad effektivitet och kvalitet.

Skolan måste bli mer professionell. Det gäller framför allt de som bestämmer över skolan, dvs våra politiker. Skolan är idag en slags monopolverksamhet, händelsestyrd med direktiv uppifrån om vad man skall göra. Oftast färgade av politiker som inte haft ett vanligt jobb och inte kan relatera till hur en verksamhet skall bedrivas. De baserar sig på ett tyckande med den egna erfarenheten från skolan som bas. Kanske är det också anledningen till att man inte anlitar konsulter och proffs. Ingen politiker vill ha sina förslag granskade av experter. Förra året hade 24% av eleverna som gick ut grundskolan ej nått målen i alla ämnen. Vilken företagsledare skulle acceptera att man levererade en fjärdedel defekta produkter till marknaden?

“I Hatten”

Se bara IT-minister Anna-Karin Hatt, som jobbar på sin IT-agenda. Hon kallar in till en hearing med diverse särintressen och ber sedan vem som helst att komma med förslag och synpunkter. Något mer naivt får man ju leta efter. Inte fattar hon att det behövs en nationell IT-strategi. IT-utvecklingen i skolan kan aldrig bli effektiv utan tex kvalitativa digitala läromedel. En som fattar är Maria Stockhaus, som skriver om detta i en debattartikel i Computer Sweden

Så länge läromedelsproducenterna inte kan få ett klart besked om en standard som de skall följa uppstår inga volymmarknader och priset kan aldrig bli vad skolorna efterfrågar. Istället uppstår en avvaktande hållning och inget händer. De som kör sitt eget race riskerar att köra i diket. För svenska skolors del kan det bara innebära att vi får förhålla oss till läromedel producerade i utlandet, i bästa fall översatta till svenska.

LÖSNINGEN PÅ SKOLANS KLAGAN

Har du hört skolfolk klaga över

• Vi har inga resurser
• Vi har inga pengar
• Vi har för få lärare
• Vi har inte tid

Tänk om man i skolan fokuserade på sina problem och funderade på om IT skulle vi kunna lösa dessa problem istället för att se vad man kan vi hitta på för kul med de här datorerna. Gör man en riktig analys av problemen och sätter IT i system och struktur på rätt sätt uppstår rationaliseringsvinster.

RÄKNA BAKLÄNGES

Vänder man på steken och sätter upp kvalitativa och kvantitativa mål, kan man börja räkna baklänges. Dvs hur ska vi göra för att utbilda x antal elever med y kvalitet? Vad har vi för resurser? Då ser man kanske att lokaler kan utnyttjas effektivare eller kanske inte alls behövs eller ska se annorlunda ut om nu (vissa) elever kan “jobba hemifrån”. Kanske måste de inte alltid vara i skolan eller i en viss lokal på en viss tid. Kan dom det behövs kanske inte alla lärare eller kanske en lärare kan ha fler elever.

LÄRARNA BEHÖVER INTE PIM

Framtidens lärare är nog mer en coach än en katederundervisare. Kanske måste inte alla lärare gå PIM-kurs och lära sig IT. Kanske är det bättre att de är duktiga på sitt ämne och vet viilka (digitala) läromedel som passar för självstudier… Kanske behöver inte läraren vara i skolan jämt. Kan de kanske jobba hemifrån? Nä visst, det kanske inte passar alla. Nej, men vem har sagt det? Kanske kan man se att en stor del av eleverna kan jobba själva, så kan lärarresurserna används till att ge stöd till de som verkligen behöver det. Hmm vilka ämnen skulle det kunna vara? Vilka klasser skulle det passa? Vilka har förutsättningar, dvs har datorer? Vad finns det läromedel till för självstudier? Hmm varför finns det inte det?

Skolans problem är kanske att det är för mycket skolfolk i skolan. I skolan är man upptagen av hur lärande går till (och med all rätt). Alla har (förhoppningsvis) lärarutbildning, tom skolledningen…

Dvs. alla i skolan vet hur skolan fungerar, för man har gått där själv eller utbildats för att jobba där. Men, nu lever vi i en ny tid med nya förutsättningar. Nu måste skolan kunna tänka på hur man driver en verksamhet framåt i konkurrens. Det handlar om tillgänglighet, marknadsföring, konkurrenskraft, kvalitet, effektivitet och lönsamhet. Gör man inte det kommer man helt enkelt bli utkonkurrerad och nedlagd. Om man nu har som mål att utbilda eleverna för ett framtida yrkesliv, borde man kanske titta på hur man jobbar utanför skolan och driver verksamhetsutveckling.