Skolan måste bli mer professionell. Det gäller framför allt de som bestämmer över skolan, dvs våra politiker. Skolan är idag en slags monopolverksamhet, händelsestyrd med direktiv uppifrån om vad man skall göra. Oftast färgade av politiker som inte haft ett vanligt jobb och inte kan relatera till hur en verksamhet skall bedrivas. De baserar sig på ett tyckande med den egna erfarenheten från skolan som bas. Kanske är det också anledningen till att man inte anlitar konsulter och proffs. Ingen politiker vill ha sina förslag granskade av experter. Förra året hade 24% av eleverna som gick ut grundskolan ej nått målen i alla ämnen. Vilken företagsledare skulle acceptera att man levererade en fjärdedel defekta produkter till marknaden?

“I Hatten”

Se bara IT-minister Anna-Karin Hatt, som jobbar på sin IT-agenda. Hon kallar in till en hearing med diverse särintressen och ber sedan vem som helst att komma med förslag och synpunkter. Något mer naivt får man ju leta efter. Inte fattar hon att det behövs en nationell IT-strategi. IT-utvecklingen i skolan kan aldrig bli effektiv utan tex kvalitativa digitala läromedel. En som fattar är Maria Stockhaus, som skriver om detta i en debattartikel i Computer Sweden

Så länge läromedelsproducenterna inte kan få ett klart besked om en standard som de skall följa uppstår inga volymmarknader och priset kan aldrig bli vad skolorna efterfrågar. Istället uppstår en avvaktande hållning och inget händer. De som kör sitt eget race riskerar att köra i diket. För svenska skolors del kan det bara innebära att vi får förhålla oss till läromedel producerade i utlandet, i bästa fall översatta till svenska.

LÖSNINGEN PÅ SKOLANS KLAGAN

Har du hört skolfolk klaga över

• Vi har inga resurser
• Vi har inga pengar
• Vi har för få lärare
• Vi har inte tid

Tänk om man i skolan fokuserade på sina problem och funderade på om IT skulle vi kunna lösa dessa problem istället för att se vad man kan vi hitta på för kul med de här datorerna. Gör man en riktig analys av problemen och sätter IT i system och struktur på rätt sätt uppstår rationaliseringsvinster.

RÄKNA BAKLÄNGES

Vänder man på steken och sätter upp kvalitativa och kvantitativa mål, kan man börja räkna baklänges. Dvs hur ska vi göra för att utbilda x antal elever med y kvalitet? Vad har vi för resurser? Då ser man kanske att lokaler kan utnyttjas effektivare eller kanske inte alls behövs eller ska se annorlunda ut om nu (vissa) elever kan “jobba hemifrån”. Kanske måste de inte alltid vara i skolan eller i en viss lokal på en viss tid. Kan dom det behövs kanske inte alla lärare eller kanske en lärare kan ha fler elever.

LÄRARNA BEHÖVER INTE PIM

Framtidens lärare är nog mer en coach än en katederundervisare. Kanske måste inte alla lärare gå PIM-kurs och lära sig IT. Kanske är det bättre att de är duktiga på sitt ämne och vet viilka (digitala) läromedel som passar för självstudier… Kanske behöver inte läraren vara i skolan jämt. Kan de kanske jobba hemifrån? Nä visst, det kanske inte passar alla. Nej, men vem har sagt det? Kanske kan man se att en stor del av eleverna kan jobba själva, så kan lärarresurserna används till att ge stöd till de som verkligen behöver det. Hmm vilka ämnen skulle det kunna vara? Vilka klasser skulle det passa? Vilka har förutsättningar, dvs har datorer? Vad finns det läromedel till för självstudier? Hmm varför finns det inte det?

Idag var jag hos Polisen för att ansöka om nytt pass. Till min stora förvåning och glädje fanns det ingen instruktion om att fylla ut en massa blanketter. Det räckte med att visa legitimation och skriva min namnteckning så var det klart. Den moderna polismndigheten hade ju alla mina uppgifter i sitt datasystem. Foto och fingeravtryck togs på plats. Iof så skulle det ta 5 dagar att få det tryckt på säkert papper.

Jag börjar fundera över hur långt det kan vara tills jag kan identifiera mig med min mobil och få “passet” elektroniskt överfört till mobilen. När jag tänker efter kommer jag på att det egentligen är ganska sällan nu för tiden jag behöver skriva något (för hand). Det mesta idag sker elektroniskt med datorer och inte minst mobiltelefoner.

UT MED PAPPER OCH PENNA

Idag är det många skolor som prövar att inte tvinga nybörjare i 1-2a klass att lära sig skriva för hand. Istället för att ägna de första skolåren till att skriva fina bokstäver från a-ö börjar de i första klass direkt att använda datorer. De följer den norske forskaren Arne Trageton teorier som bla säger att barn i den åldern har svårt med motoriken och därmed ägnar för mycket tid till att få till snygga bokstäver. Med datorns hjälp får man direkt snygga och läsbara bokstäver. När man väl kan läsa och “skriva” och blivit lite äldre är det betydligt enklare att skriva för hand (om man nu behöver det).

Sjäv minns jag tragglandet i lågstadiet för att få till fina bokstäver. I fjärde klass ansågs vi så mogna att vi fick (köpa tror jag) en reservoarpenna med mitt eget namn tryckt på för att… ehh jag minns inte. Tror vi hade ett ämne i skolan som hette välskrivning. Kan inte minnas att jag någonsin använde pennan i högstadiet eller utanför skolan.

Idag är det allt fler skolor som har eller är på väg att starta sk en-till en projekt. Dvs varje elev får sin egen dator. De skolor som börjar i lågstadiet (vilket det kan finnas goda skäl till) ser en uppenbar vinst direkt. För andra skolor som börjar med 1-1 i mellan- eller högstadiet väntar andra utmaningar. Kanske får många motsvarande en reservoarpenna att skriva med…

Många skolor har eller är på väg att ge sina elever bärbara datorer. Projekt pågår eller är på g i drygt 120 olika kommuner och sprider sig som pesten över landet. Alla har väl inte tänkt igenom vad datorerna skall användas till eller ännu mindre vad de kan användas till. IT-branschen gnuggar händerna och väntar order på flera miljarder. Det här kommer bli lika stort som “hem-pc-reformen” på 90-talet fast nu bland eleverna i skolan.

Det finns mycket som kan sägas om 1-1 satsningarna. Klart är att det är en utmaning för alla inblandade att få ut något vettigt. I Sveriges största IT-tidning Computer Sweden siar chefredaktören om året som kommer och en svår svekdebatt efter sommarlovet om nyttan med alla datorerna.

Nu kommer också de första tecknen. I samma tidning kunde man i fredags läsa om stora problem i många kommuner, där IT-avdelningen med sitt säkerhetstänk inte helt går i takt med skolan och deras behov. Rubriken är “Totalhaveri för skol-pc”

Det här är nog bara början. Många har redan löst det här problemet genom att gå förbi kommunens IT-avdelning. Andra som t.ex Stockholm skolor har tom outsorcat problemen till VOLVO-IT. Dom är nog inte heller helt klara över hur det fungerar i skolan. Elevernas bärbara datorer ägnar stor tid (varje gång de ska användas) till att uppdatera programvara, säkerhetsinställningar och profiler, vilket medfört att det direkt blev trångt på ledningarna. För 80.000 elever i Stockholm blev det inte bättre skriver DN.

Den stora utmaningen kommer att vara att lyckas skapa mervärde, inte merarbete. Då måste skolorna ha en vision om framtidens skola. Bli tydligare på sina målsättningar och lärar sig olika strategier om hur man kommer fram till sina mål. Man måste ändå fråga sig vad som utvecklar lärarna, skolan och själva läroprocessen. Kom ned på jorden från “världens bästa skola”, EU´s nyckelkompetenser och smaka lite på “individuell studietakt”, “jobba hemifrån” och dagsaktuell koll på alla elevers kunskapsnivå.