TV4 Nyheterna visar i flera inslag hur många det är som utsätts för mobbning, kränkningar och hot på nätet. Ungefär hälften av de tillfrågade tonåringarna uppger att de varit utsatta. 17% har fått svårare problem som sömnstörningar och depressioner.

Men vilket ansvar har vi vuxna? Har politikerna, myndigheter eller medierna något med näthatet att göra? Ser vi inte politikernas ibland tramsiga tjafs på nyheterna om vem som har fel eller inte? Är det inte så att vi vuxna sitter i soffan på fredagkvällarna och tittar på Lets dance, där någon ska röstas ut. På lördagen är det Robinsson och någon röstas ut och är det inte ett j..a kockprogram på söndagen där någon ska röstas ut? Hur kan barnen fått uppfattningen att man kan bilda en “pakt” och att någon av deras kamrater kan “röstas ut”?

.
Ett stort ansvar vilar också på de som jobbar med barn och ungdomar. Det är helt obegripligt att vuxenvärlden distanserar sig från den uppväxande generationen och inte sällan förkastar det som unga är intresserade av. Hur är det ens möjligt att man inte förstår hur och i vilka “kanaler” man måste finnas tillgänglig. Det måste trots allt vara uppenbart för alla vuxna att barn och ungdomar finns på nätet. Där söker de också kunskap och kontakt med de som kan hjälpa/dela deras ev ångest och problem. Finns inte samhällets funktioner (på nätet) där deras “kunder” finns överlämnar vi våra barn och ungdomar till andra “rådgivare” eller att klara sig själv, helt på egen hand. Här finns det fantastiskt stora möjligheter till förbättringar och utveckling för politiker, polis, åklagare, psykvården, drogförebyggarna, socialtjänsten, skolan, mamma och pappa.

Skolverket hävdar ofta att olika utbildningar skall bygga på (evidensbaserad) forskning och beprövad erfarenhet(*. Vad har man för forskningsrön och erfarenhet som styrt utvecklingen av PIM? Fler än 100.000 pedagoger i Sverige har gått igenom PIM-utbildningar, som i de flesta kommuner ligger som grund för skolans 1:1 satsningar.  Ett rekommenderat kompetenskrav är att lärarna skall ha uppnått PIM-nivå3.  Dvs. lärare som lärt sig skicka mail, googla och nu behärskar att göra en liten film med bild och ljud är dom som skall lotsa dina barn in i framtiden. Hur har man tänkt här? Det är väl vad en normalfuntad 5:e klassare klarar av hemma själv en söndagseftermiddag.

Den enda rimliga förklaringen är att Skolverket fått ett uppdrag från Regeringen, men inga resurser. Det är helt enkelt en snållösning. Utbildningen är gratis, programmen man lär sig är gratis, men tyvärr inget som man använder i näringslivet. Man får lära sig att skriva bloggar, göra wiki´s sätta ihop bilder och ljud och hur man klistrar in Clipart-bilder i en PowerPoint-presentation. Man nämner inte att det vore bättre att använda Lärplattformar (LMS) för kommunikation och administration av lärandet. Ingen berättar om att lärarnas hopsnickrade egna gratisläromedel inte har någon chans att överleva. Mönstret är detsamma som ITiS-satsningen för drygt 10-år sedan, då 1,6 miljarder slängdes planlöst i sjön. Man kan även se att många 1:1 projekt leds, stöds och utvärderas av fd ITiS-handledare….. Ringer det inte några varningsklockor här?

*)Den nya skollagen poängterar att utbildningen ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet (1 kap. 1 §).